Trafikslagsövergripande digitalisering: Klimateffektivitet genom ökad samordning och informationsdelning i multimodala noder: MODIG-LOG

Digitaliserade multimodala transportlösningar som bygger på effektiviseringar av sjö- och landanslutningarna vid hamnar och en trafikslagsövergripande samordning i hamnarna har potential att minska godstransporternas energiåtgång och CO2-utsläpp samtidigt som transportkostnader kan sänkas och tjänstekvalitet höjas. I projektet har såväl anlöp från sjösidan och anslutningstransporter från landsidan och verksamheten i hamnen analyserats.

Forskningen som samlats i projektet har haft som mål bidra till utvecklandet av robusta och säkra tekniska lösningar för informationsdelning, adressera frågeställningar som hur logistikkedjor digitalt kan kopplas ihop samt hur affärsmodeller och styrmedel kan utvecklas. Digitalisering som förutsättningsskapare för klimateffektivitet i multimodala transportkedjor kan med fördel angripas samtidigt från land- och sjösidan i ett nära samarbete med hamnen.

Olika trafikslag har kommit olika långt med att utveckla och tillämpa digitala lösningar. Idag är digital information kopplat till sjöfarts-, järnvägs- och vägtransporter fragmenterad och ofta inte tillgänglig för samtliga aktörer i multimodala transportkedjor och det saknas en samordning mellan trafikslagen. Olika typer av sekretess- och säkerhetsaspekter (cyber security) behöver också lösas.

Illustration av projektet, med bland annat symboler för fartyg, järnväg och lastbilstransport.

Genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter och frångå det trafikslagsvisa stuprörstänkande kan Trafikverket, Sjöfartsverket och de berörda hamnarna bidra till att dagens infrastruktur utnyttjas på ett effektivare sätt. Detta bidrar till kostnadsbesparingar i form av lägre investeringsbehov och lägre klimatpåverkan. Det är viktigt att infrastrukturhållarna och andra myndigheter skapar ramarna för att företagen som underlättar att förbättra dagens logistik- och transportupplägg och ta fram nya lösningar och affärsmodeller.

För att minska utsläppen inom sjöfartssektorn behövs åtgärder som kan genomföras på kort sikt och som ofta beskrivs som low-hanging fruit. En sådan åtgärd är Just-in-Time-ankomst (JIT) inom sjöfart. JIT innebär att fartygens hastighet anpassas efter resurs- och kapacitetsförutsättningarna i destinationshamnen, vilket skapar möjligheter att minska hastighet, bränsleförbrukning och därmed utsläpp.

Den befintliga forskningen har i huvudsak fokuserat på JIT:s potential i form av minskad bränsleförbrukning och lägre utsläpp. Studier som behandlar hur JIT kan införas i praktiken för att realisera denna potential är däremot mer begränsade. Detta projekt har därför undersökt hur JIT kan implementeras i praktiken för att uppnå den förväntade effekten.

Resultat i urval

Resultaten indikerar att implementering av JIT-ankomst inom svensk sjöfart kan bidra till en minskning av bränsleförbrukningen i storleksordningen cirka 1–15 procent. Detta är av särskild relevans för svenska myndigheter med ansvar för att uppfylla hänsynsmålet, i synnerhet dess miljödimension. Inom dessa myndigheter arbetar både tjänstemän och politiska beslutsfattare med att utforma fossilfria transportstrategier, vilka syftar till att minska transportsektorns klimat- och miljöpåverkan.
För att implementera JIT-ankomst och realisera dess potential krävs samordning mellan ett flertal aktörer inom sjöfarten. På grund av beroenden mellan aktörerna i sjöfartskedjan är det svårt för enskilda aktörer att ensamt styra eller kontrollera implementeringen av JIT. Implementeringen förutsätter i stället användning av flera samordningsmekanismer, vilka utvecklas, förvaltas och tillämpas av olika aktörer. Dessa samordningsmekanismer omfattar bland annat digitala plattformar, policyer för förbokad kajallokering, system för uppföljning av fartygsprestanda samt nischade JIT-klausuler och avtalslösningar.
I nuläget tillämpar majoriteten av de svenska hamnarna First-Come-First-Served-principen för kajtilldelning. Detta indikerar att det finns begränsad kunskap om hur hamnmyndigheter praktiskt kan genomföra en övergång från First-Come-First-Served till policyer för förbokad kajallokering. Projektet har resulterat i utvecklingen av ett ramverk riktat till hamnmyndigheter och övriga aktörer inom sjöfarten, vilket illustrerar hur en sådan förändring av ankomstpolicyer kan genomföras i praktiken.
Digitala plattformar utgör en central komponent för implementering av JIT-ankomst genom möjliggörande av realtidsbaserad informationsdelning mellan berörda aktörer. Resultaten visar att det finns ett flertal organisatoriska och operativa åtgärder som är avgörande för att dessa plattformar ska komma till faktisk användning och därigenom generera de effekter som eftersträvades vid införandet.

Ta del av alla resultat i slutrapporten nedan!