Nya resultat visar att elektrifieringens utmaningar inte längre är lika knutna till teknik

Vad är det ni utforskat inom projektet?

– Vi har försökt skapa en samlad bild av hur långt elektrifieringen av godstransporter på väg faktiskt har kommit i Sverige – och vad som krävs för att den ska kunna skala upp, säger projektledaren Sebastian Bäckström från IVL Svenska miljöinstitutet och fortsätter:

– Det händer otroligt mycket på området, både i forskning och i näringslivet och kunskapen om hur elektriska lastbilar passar in som en del i transportsystemen är fortfarande under uppbyggnad och de insikter som kommit fram tills idag behöver få större spridning. Vår uppgift har varit att samla ihop en bild av kunskapsläget och göra den tillgänglig.

I projektet har deltagarna tittat på fyra områden parallellt: fordonsteknik, laddning och elnät, ekonomi och logistik. 

– Och vi har inte bara läst litteraturen, utan också gått igenom erfarenheterna från de stora demonstrationsprojekten – REEL, E-Charge, TREE. Det gör att studien inte bara handlar om teknik på papperet, utan om vad som fungerar i skarp drift.

Vilka är några av projektets huvudsakliga resultat?

– Det tydligaste budskapet är att själva lastbilen inte längre utgör ett hinder. För urbana, regionala och kortväga transporter – ungefär under 240 km per dag med depåladdning – fungerar tekniken redan i dag och är i flera fall ekonomiskt konkurrenskraftig, säger Sebastian.

– Flaskhalsen har förskjutits till systemet runt fordonet, med lokal eleffekt, ledtider för nätanslutning, uppbyggnad av laddinfrastruktur, affärsmodellerna för att äga och driva fordonen – och framför allt – och detta är nog den största utmaningen idag, transportköparnas bristande intresse av att efterfråga och betala för fossilfria lösningar.

Projektet har också identifierat en annan viktig insikt om själva omställningen: att bara byta ut en dieselbil mot en ellastbil rakt av är att underskatta potentialen rejält, eftersom studier visar att man nästan kan fördubbla den elektrifierbara godsvolymen genom att planera om trafik- och logistikupplägget med rutter, flottor, laddning och terminaler tillsammans.

Vad ser ni inom projektet som nästa steg?

– Det viktigaste är att planera laddinfrastruktur och elnät tillsammans. Laddare och batterilager behöver etableras där lastbilarna stannar – men också där det finns eller går att bygga ut effekt. Det kräver att åkerier, nätbolag, kommuner och transportköpare börjar prata med varandra tidigare än de gör i dag.

– Vi behöver också förstå transportköparnas roll bättre och hur de kan fås att agera i sin roll. Åkerierna kan inte bära hela investeringsrisken själva. Ställer transportköparna tydliga krav och tecknar längre avtal, då går det snabbare. Annars blir det trögt.

– Till sist vill jag nämna att TCO-beräkningarna för svenska förhållanden behöver utvecklas och spridas. Kallt klimat, 76-tonsekipage, glesbygd och de energiintensiva flödena inom skog, gruva och industri och även elkrediter inom reduktionsplikten måste kunna beaktas.